Lydnad

När du börjar träna se till att både du och din hund är i balans, dvs att du själv kan förhålla dig lugn samt att hunden sitter stilla vid din vänstra sida. När du agerar tillsammans med din hund, skall ledarrollen vara befäst och du skall veta att hunden klarar av det du begär av den. Hunden skall vara kopplad vid inlärningen.

Din målsättning skall vara att skapa en grundkontakt med goda förutsättningar för den fortsatta träningen. Du skall även fastställa ditt ledarskap över hunden där förarens konsekventa uppträdande ger hunden trygghet inför nya moment, dvs
den lär sig att lita på sin ledare. Den "gemenskap" som bildas under träningspassen kommer att styra hundens kontaktsök mot sin ledare livet ut. Träningen som stimulerar hundens associationsförmåga "upplever" föraren som att hunden är lätt att umgås med.

"Att tänka på"
En spaniel tränas inte som en brukshund. Arbetspassen skall vara korta och intensiva med hög kvalitet. Skillnaden mellan en brukshund och spaniel för jakt, är att brukshunden lärs att utföra moment som ingår i fasta situationer. En spaniel lärs att arbeta på ett visst sätt, men där upplösningen av situationerna är oerhört varierande. Skillnaden kan definieras som
lydnad för brukshunden och som disciplin för en spaniel. Vid inlärning av en spaniel arbetar man med medfödda egenskaper som förstärks efterhand som utbildningen fortsätter. En spaniel skall vara så genomtränad att föraren "känner" att hunden "vet" vad som skall hända i steg nr 2 i varje situation den ställs inför.

Kontaktövningar
Den förare/ägare som befäst ledarskapet, får automatiskt en hund som "tittar" på och intresserar sig för sin förare eller vad föraren kan hitta på. Den är mycket uppmärksam på tonläge, föraren aktiviteter och "söker" efter associationer där den "värderar" vad som är på gång. Motsatsen är den hund som är självständig och har lätt för att aktivera sig. Kontakt är något som lätt missuppfattas av oerfarna förare och blandas ihop med avstånd mellan hund och förare, vilket är felaktigt.
Kontakt är som ett "osynligt band" där föraren genom små medel drar till sig hundens uppmärksamhet. Många hundförare har upplevt att när de tänkt kalla in sin hund och stoppar visselpipan i munnen, då vänder hunden själv och återvänder.

Det första kriteriet för att få kontakt med sin hund är att ledarskapet är befäst. En hund som inte uppfattar sin ledare som "stor" finner ingen anledning att söka kontakt eftersom den anser sig själv av "hög rang". Från valpstadiet byggs ledar-skapet upp successivt genom att föraren/ägaren med konsekvens, "talar om" vad hunden skall göra eller inte får göra.
Föraren ser till att de regler han/hon sätter upp efterlevs av hunden. Efter inlärningsfasen i all appell kommer man fram till den så kallade kravfasen där föraren ser till att driva igenom sin vilja vilket stärker ledarskapet. Alla kontaktövningar
skall leda till att hunden "tar ögonkontakt och frågar" om den gör rätt. Detta visar hunden genom att uppmärksamt titta på sin förare innan den ex vis hoppar ur bilen, när man öppnar ytterdörren, går i vatten och apporterar, osv. Detta innebär att hunden aldrig får utföra ett arbete utan att först ta ögonkontakt med sin förare.
OBS ! att det är hunden som skall söka kontakt, inte föraren.

Om hunden inte är benägen att söka kontakt ökar man "trycket" genom övningar där föraren "bestämmer" lite mer, typ liggkommando. Hunden får därigenom "lite tråkigt" och de brukar då titta på/efter sin förare. När ögonkontakt etablerats får den beröm och blir sedan löst från sitt kommando genom en aktivitetssignal (enkelsignal i pipan). Andra övningar man kan praktisera är att sätta hunden och gå runt i en cirkel varvid hunden tittar på föraren. Är hunden ouppmärksam blir den påmind av föraren.

Sitt på pipa (lång visselsignal)
Alla nyblivna hundägare brukar "lära" sina valpar "små konster", men de flesta har ingen målmedvetenhet vid denna lekfulla inlärning. Om föraren istället blåser sittsignal ex vis varje gång hunden får mat eller en godisbit, så förknippar valpen sittandet som något positivt vilket förstärks genom mat/godbiten. Det är självklart att man inte övertränar eller ställer krav på en liten valp. Men det är lika självklart att man konsekvent ser till att inte ge valpen/hunden godis om den inte sitter. Om valpen får beröm/godis utan att göra rätt kommer den inte att lära sig något eftersom den inte får klart för sig vad som är rätt eller fel. Efterhand som valpen/unghunden växer upp gör dess utveckling att man kan öka kravet på ett lyckat resultat. (Du kan inte ställa krav förrän Du vet att hunden "förstår" vad Du menar). Med varierad
träning uppsöker du nya platser med andra störningar, och där ser du till att din konsekvens gör att hunden sitter.
De första gångerna vid all inlärning ser du till att störningarna från omgivningen är så få som möjligt.

När du "känner" att hunden förstår vad du vill lägger du till handtecken så signalen blir både ljud och synintryck. Detta utgör en förstärkning och hjälper hunden att "förstå" , samtidigt som det är bra att kunna tillgripa en annan signal om pipan saknas. Handtecken skall ges tydligt med höger arm sträckt rakt upp och med handflatan vänd mot hunden.
Vid träning av äldre hundar är det vanligt att man använder en annan inlärningsordning. Då börjar man med SITT-kommando och när det fungerar lägger man till pipa och förstärker med handtecken. Som ytterligare förstärkning
lägger man till skott, vilket får hunden att avstanna och vara mer uppmärksam på föraren som sedan kan "blåsa ner" hunden om den inte sätter sig spontant. Om hunden inte lyder är det ett bestämt Nej ! - Sitt-kommando som gäller.
OBS du kan avsluta hundens sittande med en aktivitetssignal (enkelsignal) vilket betyder "rör på dig".

Stopp på pipa (lång visselsignal)
Då hunden är genomtränad och sitter på visselsignal varje gång du blåser är det dagas att göra momentet med störning.
De första övningarna gör du precis när du släpper hunden för rastning. Av vana har hunden fått rusa iväg eftersom den har lite "spring" i benen. När du blåser SITT-signal, skall den sitta och här får föraren inte ge sig i sitt krav på hunden. För den förare som inte befäst sitt ledarskap blir detta ett verkligt "eldprov". Om hunden inte lyder är det ett utdraget NEJ som gäller samtidigt som föraren tar tag i hunden och bär hunden till den plats, den var, när signalen kom. Visa ditt missnöje under tiden du sätter hunden, men när den gör rätt, dvs är tillbaka på platsen och sitter får den mycket beröm. Låt sedan hunden sitta någon minut och lös därefter upp situationen med en aktivitetssignal.

I början skall du undvika de situationer där du vet med dig att den yttre störningen är för kraftig, men det är egentligen i de situationerna du skall träna.

Inkallning med pipa (dubbelsignal eller upprepade korta)
Att få en bra inkallning på sin hund är relativt enkelt men är beroende av ditt ledarskap. När valpen skall få mat blåser du
varje gång en dubbelsignal eller upprepade korta i pipan. När valpen lyckats förknippa signalen med mat är det den bäst nedärvda instinkten du lyckats stimulera. Detta kommer valpen att föra med sig resten av livet. Efterhand som valpen växer upp kommer den i olika situationer att "testa" sin förare/ägare genom att ta små omvägar innan den kommer fram.
Hunden skall alltid komma på en rak linje mot föraren, annars är den olydig och skall ha en påminnelse om detta, genom ett Nej-kommando. Vid inkallning bör du, för en jakthund, använda handtecken. Sträck ut båda armarna och rör dem
upp och ner (hunden har svårt att urskilja stillastående konturer). Samtidigt är gesten inbjudande mot hunden. Som förstärkning kan du använda godis för att få hunden att sitta framför dig. Du för fram dina händer framför kroppen när den kommer fram och ger ett stödjande Sitt-kommando. Sätter inte hunden sig direkt hjälper du den de första gångerna.
Är du konsekvent med detta kommer hunden att naturligt söka sig framför dig. Inkallning är ett moment där förarens ledarskap har stor betydelse för ett lyckat resultat. Känner inte hunden "trycket" och ledarskapet från föraren, finner den kanske ingen anledning att avbryta en roligare "utflykt".

Dirigering (höger - vänster - ut - in) med en enkel visselsignal
Är hunden uppmärksam på föraren har den oftast lätt att lära in dirigeringar eftersom det är en "aktiv" och trevlig träning för hunden, som är okopplad.
Sätt hunden framför dig i riktning mot dig och gå ifrån c:a 5-6 meter. När hunden tar kontakt dvs tittar på dig kastar du iväg en apport till höger c:a 8-10 meter i en tänkt linje för hunden. Låt den sitta kvar och när den tar ögonkontakt pekar du med höger hand med armen utsträckt mot föremålet och med ett uppmuntrande ord ord låter du hunden gå iväg.
Har du kommit lite längre i din utbildning ger du ett apportkommando. Hunden får vid denna övning inte ta eget initiativ och rusa iväg. Förblir hunden passiv tar du ett litet steg mot föremålet och "drar" med dig hunden med kroppen. Till en början skall du inte blanda ihop de hör övningarna utan de första träningspassen består av konsekvent träning åt ett håll.
När du ser att detta lyckas gör du samma övning fast åt vänster. Efterhand som hunden blir säker befäster du dirigeringen genom att kasta åt båda hållen och låter hunden gå åt det håll du först kastade. Den får under inga omständigheter gå åt fel håll. Varje gång du tillåter hunden att gå iväg ger du ett muntligt kommando samt en enkel visselsignal.

UT-kommando
Hunden sitter på vänster sida bredvid föraren som kastar ut 2 föremål. Ett till vänster och ett till höger. Avståndet mellan apporterna skall vara så långt att föraren "får tid" att korrigera hunden om den går fel. Eftersom hunden bäst kommer ihåg det sist kastade föremålet skickas hunden mot det först kastade med ett apportkommando. Oftast söker hunden sig till det sist kastade. Föraren ger då ett Nej-kommando och visar med utsträckt arm och hand åt vilket håll hunden skall gå tillsammans med ett nytt kommando. För att bättre "visa" hunden kan man gå något steg i samma riktning. När hunden går åt rätt håll backar föraren tillbaka till utgångsställningen och inväntar att hunden kommer med föremålet. Skicka därefter ut hunden åt det håll den kvarvarande apporten finns. Om hunden har/får problem att hitta apporterna, p.g.a. högt gräs, fel vind osv, så skall den vara ostörd så länge den utför ett motiverat sök. Som förare skall man aldrig störa hunden när den arbetar. Vid dessa övningar skall du i början undvika störningar som distraherar hunden.

(Se under Läsa din hund)
Det finns hundar som visar olydnad genom att enkelt "glida" över apporten. En observant förare ser att hunden "kastar" en blick på föremålet, som den har lokaliserat, men som den ignorerar till förmån för ett "fritt sök". Denna olydnad skall man genast sätta stopp för. Här fodras kanske ett "samtal" för att påminna om vem som är ledare.

Om hunden inte hittar apporten efter en stunds letande brukar den ofta i sin ambition öka farten samt utöka sökområdet så den inte har någon chans att hitta föremålet. I sin iver att vara föraren till lags kan hunden i denna situation "bli lite döv" Ambitionen att finna apporten gör att kontakten med föraren minskar. Känner föraren då till inom vilket område apporten ligger måste man "styra om" hunden. Om hunden tappat lite kontakt är det lämpligt att låta den utföra ett moment som tillfälligt lugnar ner den så kontakten återupprättas. Ge ett ligg-kommando med röst och pipa. När hunden tar ögon-kontakt och du "känner" att normal kontakt "återupprättats" skickar du hunden på nytt. Tag hänsyn till vinden och ge tydligt handtecken åt det håll du vill att hunden skall söka. Det är viktigt att ta hänsyn till vindförhållandena eftersom de "stöder" föraren i hans kommandon samtidigt som de ger hunden möjlighet till ett lyckat resultat.
Arbetar hunden lugnt och metodiskt för att finna apporten finns ingen anledning störa den eller ge andra kommandon